Det är otroligt kul att så många läser mina krönikor här i KristianstadsJournalen. Jag får jättemånga snälla kommentarer, som alltid gör mig så himla glad! Tusen tack till er alla. En alldeles oförglömlig upplevelse var när jag häromdagen blev ikappsprungen och stoppad av Micke, när jag var på väg ut från Galleria Boulevard.
Han högg tag i min jacka och låtsades vara arg när han sa: ”Det är ditt fel att jag har börjat dricka rosévin!” Förvirrad undrade jag vad han menade. ”Hade inte du hållit på att skriva om det hela tiden så hade det aldrig hänt. Och därför ska nu du få receptet på en supergod drink av mig: Blanda blåbärsvodka och tranbärsjuice och häll i massor av is”.
Micke, jag har ännu inte hunnit testa detta, bara så att du vet, men jag lovar att göra det!
Jag älskar ju vår stad och tillbringar så mycket tid jag bara kan med att vara inne i centrum och ”mingla” med folk – både i och utanför butiker, restauranger, muséer och biografer. Och sååå glad jag blev när jag såg att torghandeln är på väg att öppna igen! Tack, kommunen, för att ni fixade till det.
Men… Det finns ett par grejer som irriterar mig massor och detta är viktigt! Varje gång jag ska gå över ett övergångsställe och en bil stannar för att låta mig passera så vinkar jag och ler mot föraren som tack, även om det är personens skyldighet att släppa förbi mig. För mig är det en självklarhet. Men hur ofta tror ni att jag själv får ett tack när det är jag som stannar bilen? Det är inte ofta, kan jag berätta och ni har med all sannolikhet exakt samma erfarenhet. Min beräkning är att en av hundra tackar, resten bara går…
Varför? När det är den enklaste saken i världen att göra någon lite extra glad! En blick, en vinkning, hur svårt kan det vara..? Och när jag nu ändå är inne på ett ”gnäll-tema” så har jag en sak till: Alla ungdomar som vräker sig ut över gatorna på sina elsparkcyklar utan att se sig för. Kan ni föräldrar vara snälla och säga till dem att det är direkt livsfarligt! Ja, bilister ska självklart stanna om det är ett övergångsställe, men tänk den dagen någon inte hinner stanna och kör över en ungdom? Hur kul hade det varit? För som jag brukar säga: Det hjälper ju liksom inte att ligga på sjukhuset, svårt skadad, och hävda att det var bilisten som gjorde fel. Och dessutom kör de över gator där det inte är något övergångsställe och det är ju ännu farligare!
Så. Nu har jag gnällt klart.
En härlig kväll tillbringar jag och min sambo på restaurang Bara Vin & Bistro. Vi pratar, skrattar och dricker goda viner. Det är inte sällan som vi kommer i kontakt med andra gäster (som av en händelse) och just den här kvällen blev det också så. Vi började prata med dem som satt vid bordet bredvid vårt och efter en stund sa jag till dem: ”Kan vi ha det bättre än så här?”. De sa omedelbart ”Nej, det kan vi inte”. Men det som var extra härligt var att de efter en kort stunds eftertanke tillade: ”Tack för att du ställde frågan”.
Det är verkligen inte ofta nuförtiden som jag lär mig nya ord, men det gjorde jag i förra veckan, nämligen: ”Tuttepula”. En väninna till mig berättade att hon brukar tuttepula på kvällarna efter att familjen har gått och lagt sig. Jag såg självklart helt förvirrad ut så min väninna förklarade: ”Det innebär att man går upp ur sängen igen efter att man har själv också har gått och lagt sig, tar ett glas vin eller två och så sätter man igång och målar utemöbler, städar garderober, svabbar köksgolvet eller något annat skojigt”. Och sedan går man och lägger sig och somnar. På morgonen efteråt vaknar man, går upp och ser att här har det hänt grejer – vem kan ha gjort detta?!?!?!
Jag kunde inte tro mina öron – hur skojigt låter inte det här??? Det visade sig att min väninnas systrar gör exakt samma sak och har gjort det i massor av år utan att de har vetat om varandra. Så nu är min undran, finns det flera som ägnar sig åt att tuttepula på kvällarna utan att jag vet om det? Som exempelvis sorterar sin skivsamling i bokstavsordning med rätt etikett och rätt saxofonist? Eller sätter sina starwarsfigurer i rätt ordning? Eller kanske håller på att väga sina olika plektrum..?
Sanna mina ord, livet är förunderligt på många sätt och att tuttepula låter onekligen som ett väldigt spännande sätt att förgylla det ytterligare. Vill ni prova så återkoppla gärna till mig nästa gång ni ser mig på stan, ok?
Åsa Scharin