Från mörk historia till ljus framtid– Glada Hudik förändrar Sverige

Bild: Pär Johansson startade Glada Hudik-teatern 1996.

Att leva med funktionshinder. Att leva med ett funktionshinder medför att man möter fördomar och en del hinder. Det hade kunnat förhindras. För att nå dit och för att förbättra för personer med funktionshinder så behöver vi våga prata om det. Det finns många möjligheter för personer med funktionshinder att leva livet fullt ut om rätt stöd finns. I en artikelserie här i KrJ kommer vi möta personer som på olika sätt har erfarenhet av att leva med funktionshinder eller nära de personerna på något sätt.

I den svenska historian finns en mörk sida när det gäller personer med funktionshinder. Pär Johansson, som ligger bakom Glada Hudik teatern, menar att vi alla behöver bidra till att forma en bättre framtid så att historian inte upprepas. Alla människor behöver få chansen att skina.

Glada Hudik-teatern startades av Pär Johansson 1996 och kom att bli så mycket mer än ett teaterprojekt för personer med funktionsvariationer. De har genom åren genomfört utställningar, gått på catwalk i New York, gjort filmer och så klart spelat teater.
– Jag ville stimulera människor, hitta saker där man kände att man ingick i ett sammanhang och få dem att växa. Jag älskar själv att spela teater och såg en möjlighet genom ett teaterprojekt, säger Pär Johansson när han nyligen besökte Kristianstad för en föreläsning hos MejDej-kooperativet.
Det första teaterprojektet ledde till många fler. I år fyller Glada Hudik -teatern 30 år.
-Jag är tacksam för vad det har lett till för deltagarna, men också att vårt arbete hjälper till att krossa fördomar och förändra attityder kring människor med intellektuella funktionsnedsättningar, säger Pär.

Glada Hudik håller sig inte enbart i Hudiksvall utan de är ofta på resande fot i landet och även utomlands. Var de än kommer förändrar de folks inställning och slår hål på deras fördomar. Filmerna Hur många lingon finns det i världen och Hur många kramar finns det i världen har gjort Glada Hudik-teatern kända hos allmänheten.

I oktober 2024 hade deras senaste film, Det kunde varit vi, biopremiär i vårt land. Det var den femte filmen från Glada Hudik-teatern. Den tar upp Sveriges mörka historia med rasbiologiska institutet i Uppsala som invigdes 1922 och fortsätter vidare till Vipeholmsanstalten i Lund där det gjordes medicinska experiment på personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Ida Johansson och Emma Örtlund reser tillbaka i tiden tillsammans med Pär Johansson. Det är en film som berör starkt och det är svårt att ta in att allt det hemska har hänt i Sveriges historia. Det är inte längesen utan det är en del av vår nutidshistoria.
–Det var viktigt för mig att få göra resan tillbaka i historien tillsammans med ida och Emma för att försöka förstå hur det har varit. Vi kan inte förändra historien men vi kan lära oss av den. Och det är allas skyldighet att berätta vidare för kommande generationer för att det inte ska hända igen. Vi kan forma vår framtid till något bättre. Det handlar om att vi äger vår historia nu och bestämmer hur den ska se ut när historiker blickar tillbaka på oss, säger Pär med eftertänksamhet i rösten när KrJ pratar med honom efter föreläsningen som inte har lämnat någon oberörd.
–Vi behöver alla bidra för att forma framtiden till något bättre. Man kan börja med att säga hej till någon som man inte känner varje dag. Allt förändringsarbete tar tid men det sker bland annat i möten mellan människor, säger han.

Att mötas och att alla får chansen att möta personer med funktionshinder är viktigt för att kunna krossa fördomar och förändra attityder.
– Man förändras när man möter det man är rädd för. Det har vi märkt så ofta när vi varit ute med Glada Hudik, säger Pär.
Att förändra något tar tid och det måste pågå ständigt eftersom det hela tiden föds nya människor liksom nya fördomar.
– Det handlar inte om att komma med pekpinnar eller skuldbelägga någon. Det handlar om att få folk att förstå. Många har inte mött personer med funktionshinder. Vi behöver skapa gemensamma plattformar där vi kan mötas. Det ska inte vara uppdelade platser utan alla ska kunna vara tillsammans, säger Pär och fortsätter;
–Jag tycker att elever på skolor ska göra så mycket som möjligt tillsammans, särskilt när det gäller aktiviteter mellan den anpassade skolan och den ordinarie skolan. Alla barn borde gå i samma byggnad. Det är inte nödvändigt att alla sitter i samma klassrum. Jag förstår att vissa elever har behov av särskilt stöd, men genom att mötas i korridorerna, äta lunch ihop och ha gemensamma friluftsdagar får vi fler naturliga möten. Jag är övertygad om att ju mer vi är tillsammans, desto större förståelse får vi för varandra. Det ger oss ett kvitto senare i livet, i samhället, på hur viktigt det är att inkludera alla, säger han.

Det gäller för alla att börja gräva där man står. Man behöver skapa möten. Så småningom blir det fler som kan föra talan och då kan man förändra.
–Man måste vara ödmjuk och se till att folk som möter personer med funktionshinder inte känner sig anklagade, utan istället ge dem information, säger Pär.
Som en del av information om hur historien har varit så bygger Glada Hudik – teatern just nu en upplevelseutställning om rasforskning. Den har premiär i juli i Hudiksvall och sedan kommer den att turnera runt så att så många som möjligt får uppleva den. Den är en del i Glada Hudik – teaterns 30-årsjubileum.
–Vi firar på vårt sätt. Det blir bland annat en stor middag i december, men vi arrangerar också ett sommarläger för målgruppen och en vecka i Portugal med teater, musik, dans, fysisk träning och yoga, säger Pär.
Han brinner fortfarande för det han gör tillsammans med alla i Glada Hudik. De har många planer för framtiden och han avslöjar att en av dem innehåller planering för en ny film.
–Det viktigaste av allt i vårt samhälle är att vi ger alla chansen. Chansen att få skina. Ett samhälle blir inte rikare för att vi väljer bort människor utan det blir rikare av att vi väljer varandra, säger Pär.

Tina Persson