Jag har en bekant. Vi kan kalla honom Lennart för enkelhetens skull. Han fyllde 60 och drabbades av en hälsovurm. Slutade med alkohol och kött. Besöker nu gym sju gånger i veckan. Ibland dubbla pass. Har gått ner 30 kilo på ett halvår. Kroppen har blivit hans tempel, säger han.
Det som han äter mest av går att sammanfattas i ett ord: tomater. Han vallfärdar till torget varje dag där han inhandlar de röda frukterna. Inga andra tomathandlare godkänns. Inte Ica, inte Coop. Lennart har blivit finsmakare. Bara vissa sorter duger åt tomatgourmeten. Och endast de bästa exemplaren. Han tummar igenom sortimentet med kritisk blick och kursiverade ögonbryn.
”Njaaa …”
Ett tu tre skiner han upp. Då har han funnit något exemplar av rätt mognadsgrad.
För ett halvår sedan meddelade han omvärlden via sociala medier att de kvantiteter han köpte på torget tarvade nya kommunikationsmedel. Buss eller bil dög inte. Så nu har han sålt bilen och köpt en cykel med flak fram och bak för hemforslande av tomatmassorna. Och jag skojar inte.
För några veckor sedan berättade han att hans intresse djupnat ytterligare och tagit nya vändningar. För att försäkra sig om att få de allra bästa tomatexemplaren reserverade ur en viss leverans ringde han upp torghandlaren ifråga klockan halv 6 på morgonen. Mannen blev vansinnig och röt:
”Vad i helvete sysslar du med?! Räcker det inte med att du tummar igenom hela sortimentet på torget. Måste du väcka mig i ottan nu också?!”
Som ung hade Lennart en liknande besatthet. Då joggade han tio mil i veckan och åt nästan uteslutande morötter. Han blev lätt orangefärgad och den dåvarande flickvännen från Frankrike kommenterade utvecklingen:
”Ce n’est pas normale, Lennart.”
De är icke längre ett par. Och frågan om hur normalt det är att livnära sig på enbart en ”grönsak” – i det nya fallet tomater – har alltså dykt upp igen. Som en bumerang.
Vi är många som försökt dra i nödbromsen. Men Lennart har stått på sig. Detta är hans nya livsstil. Och den leder till lycka och välgång, påstår han.
Det är bara ett krux. Utan bil kan han inte så lätt ta sig till Tomatens hus, som ligger i skånska lilla Vallåkra. Om han inte cyklar förstås. Fast det är en dagsrutt, minst. Tomatens hus började som en vanlig handelsträdgård och har idag utvecklats till ett schlaraffenland för tomatälskare. Här finns femtio olika sorters tomater att handla; från karamelltomater, busktomater till stora oxhjärtetomater och bifftomater. Ingenting är besprutat med kemiska besprutningsmedel. Det finns också en välsorterad chiliavdelning. Vill man börja odla tomater själv kan man köpa plantor. Man kan också äta tomatpajer och tomatbröd i caféet.
Men frågan inställer sig: Är tomaten verkligen en grönsak? Känns lite märkligt att kalla tomaten en frukt. Bär kanske vore det rätta. Men så är den ju släkt med potatisen. Total förvirring, alltså. Nåväl, i USA bestämde en domstol 1893 att den är en grönsak. Så här lät domstolsutlåtandet: En tomat är visserligen rent botaniskt en potatisfrukt men i konsumenternas ögon är det en grönsak.
Jan Sigurd