Bild: Textorius omtalade gravkapell i Blistorp utanför Näsum
Anders Wennergren skriver att Valentin Textorius var Kristianstads rikaste man omkring sekelskiftet 1800. Men samtidigt omnämns han nästan inte alls i den lokala historieskrivningen. Vad vet man om honom? Undrar Anders.
Du har helt rätt i att Textorius var rikast och mäktigast i Kristianstad åren omkring 1800. Av någon märklig anledning nämnas han endast med några rader i den lokala historieskrivningen. Och när det sker handlar det nästan uteslutande om hans gravkapell i Blistorp utanför Näsum.
Ytterst litet finns alltså av oklar anledning nedtecknat om hans liv och gärning. Efter djupdykningar i olika källor kan jag berätta följande om Valentin Textorius:
Lars Schult, kyrkoherde och stadskomminister i Kristianstad, var känd för sin frispråkighet och kvicka infall. Vid ett tillfälle, då han predikade över texten om den rike mannen och Lazarus, fick han se Valentin Textorius bland åhörarna, vilket föranledde honom att påtala: ”Den fattiges namn var Lazarus och vad den rikes var, nämnes icke, men den rikes framställdes såsom stor i texten, varför vi kunna kalla honom Textorius”.
Berättelsen speglar hur förmögen och känd Valentin Textorius var omkring sekelskiftet 1800.
Valentin Textorius föddes 1746 med oklar födelseort. En källa anger Tyskland, en annan Kristianstad. Säkert är att han gifte sig i Kristianstad med kristianstadstösen Dorothea, född 1753. De tycks ha varit bosatta en tid i Tyskland, men återvänt till Kristianstad och där köpt upp en del fastigheter. Textorius satsning på att producera pottaska kom att mångdubbla hans förmögenhet. Pottaska var eftertraktat, användes vid tillverkning av glas, färg, tvål, såpa och läkemedel.
Produktionen förlades till den lilla byn Blistorp norr om Näsum – en trakt vars sköna bokskogar paret Textorius förälskat sig i. Här uppförde han en fabrik med många anställda. Valentin och Dorothea valde också att bosätta sig i en ståtlig herrgård i Blistorp och blev i bygden en uppskattad arbetsgivare.
Den färdiga pottaskan transporterades till hamnen i Åhus. Textorius var vid tiden också en av Kristianstads främste skeppsredare, ägde bland annat briggen Christina på vilken pottaskan skeppades ut i Europa, framför allt till England och Tyskland.
Mot slutet av sin levnad ägde Textorius enligt en uppteckning ”halva Christianstad”, byarna Oretorp och Blistorp, fabriker och ett rederi.
Textorius beslutade 1804 att bygga ett gravkapell invid Blistorpssjön, några hundra meter från sin herrgård. Textorius gravkapell står kvar än i dag, korsformigt med metertjocka väggar av rejäla gråstenar, sammanfogade med vackert vitkalkade fogar. I koret finns två bastanta ekkistor sida vid sida innehållande deras balsamerade kroppar. I varje kista finns det ytterligare tre kistor, en av glas, en av zink och en av bly.
Över kistorna hänger, i tur och ordning från vänster, tavlor föreställande Valentins far, Valentin, Dorotheas far, Dorothea och Dorotheas farbror. Att släkten Witte, så löd Dorotheas flicknamn, kan tyckas överrepresenterad på väggarna i kapellet beror nog på att Dorothea dog ett kvarts sekel efter sin make Valentin. Han dog 1812, hon 1836, vilket torde ha medfört att hon fick mer inflytande över utsmyckningen.
I kapellet finns även en skeppsbild av Textorius brigg Christina, som också är den enda kända bilden av ett äldre kristianstadsfartyg.
Blistorps kapell blev vida omtalat och finns omnämnt i en dikt i klassiska Folkskolans läsebok, skriven av Herman Sätherberg, annars mest känd för studentsången (”Sjungom studentens lyckliga dag!”).
I sitt testamente skänkte det barnlösa paret Textorius sina ägodelar till Näsums församling, men det uppstod en tvist om arvet. Det slutade med att församlingen endast fick ärva en tredjedel av förmögenheten, då mot att de förband sig att underhålla kapellet för all framtid, vilket man fortfarande gör.
Min farfar rökte märket ”Rinkaby stinkados” och i familjen finns ännu några exemplar sparade. Vad vet man om detta rökdon?
Det var ett cigarrmärke som förr i tiden rullades/tillverkades i Rinkaby. Det var en så kallad hemcigarr, vilket innebar att den rullades i hemmen i Rinkaby av mestadels kvinnor för vidare försäljning. Men det förekom att även kringvandrande cigarrmakare, ofta luffare i bygden, erbjöd sina flinka fingrar för tillverkning av Rinkaby stinkados. De stannade under en begränsad tid, i regel cirka en eller högst någon månad, på varje plats. Enligt finsmakare var cigarren ingen direkt höjdare att röka.
Vet man hur många som dukade under vid belägringen av Kristianstad 1676-78?
Det är en uppenbart intressant fråga som återkommer då och då. En exakt siffra finns inte men det kan slås fast att det var flera tusen människor som fick sätta livet under dessa två år. Civila och soldater som direkt eller indirekt dukade under i Kristianstadstrakten på grund av krigets och belägringens vedermödor och dess efterspel kan uppgå till närmare 5.000.
Nu ska nya vallar byggas mot Hammarsjön för att hindra översvämning. Men när torrlades Nosabysjön?
Invallningen av Nosabysjön inleddes den 1 juli 1859. Som arbetsstyrka anlitades drygt 200 man från trakten. Arbetet startade med vallen mellan Hammarspynt och Udden. Arbetet var både tungt, farligt och tidsödande och drog ut på tiden många år. År 1868 hade cirka 500 hektar odlingsmark torrlagts av Nosabysjön, då Nosabyviken. Men en regleringsplan för de torrlagda delarna öster om staden fastställdes inte förrän 1888, då det nya planlagda område tillfördes staden och räknades som en ny stadsdel.
Var fanns det flest snapphanar i Kristianstadstrakten?
Det finns en bevarad kartförteckning över de socknar som under Skånska kriget 1677 avkrävdes en särskild trohetsförsäkran till den svenska kronan att de skulle bekämpa och fördriva bygdens snapphanar.
I Kristianstadstrakten var det särskilt nordöstra delen som betraktades som notoriska snapphanetillhåll. De av traktens socknar som anges i kartförteckningen och som avkrävs trohetsed till den svenske kungen är Åhus, Rinkaby, Viby, Fjälkinge, Nymölla, Trolle-Ljungby och Kiaby.
Förgiftade Yngsjömörderskan sin man?
Yngsjömörderskan Anna Månsdotter var misstänkt för att ha gjort detta, men det gick inte att föra i bevis och själv förnekade hon kategoriskt att så hade skett. Misstankarna uppkom när prästen i Åhus träffat maken fullt frisk, men så plötsligt dog i blodstörtning inom ett dygn senare. Det ska dock tilläggas att han hade en utvecklad tuberkulos (samma sjukdom som sonen Per dog av efter han frisläppts ur fängelset för sin delaktighet i mordet på sin hustru).
Kenth Olsson