I min förra krönika nämnde jag lite löst hur viktigt det är för oss människor att få skratta. När vi skrattar triggas nämligen många kemiska reaktioner igång i kroppen som har fantastiskt positiva effekter på vår hälsa. Det stärker vårt immunförsvar, gör oss gladare (så klart) minskar smärta och skyddar från skadliga effekter som stress kan orsaka. Skratt ökar även bildningen av serotonin i hjärnan som höjer vårt välbefinnande.
Tyvärr skrattar vi vuxna det alldeles för sällan. En genomsnittlig vuxen person skrattar tydligen cirka 15 gånger per dag och ärligt talat tycker jag att denna siffra faktiskt låter ganska hög. Skrattar vi verkligen 15 gånger per dag??? Jag har frågat runt lite bland vännerna, som håller med mig. Det verkar vara högt räknat. Fast kanske handlar det om att vi är svenskar. Det är väl inte helt otippat att vi skrattar mindre än folk nere på kontinenten, exempelvis. Hur som helst ska det jämföras med barn, som ler och skrattar i genomsnitt 400 (!) gånger per dag!
En stilla fråga: När slutade vi skratta? Och varför…?
Jag tycker att vi sätter igång nu på direkten! Vilka människor skrattar vi mest tillsammans med? Börja umgås ännu mer med dem! Jag kan lätt räkna ut ett härligt antal vänner och andra personer som gör mig riktigt, riktigt glad. Det är bland annat en massa roliga människor i olika butiker i Kristianstad. Bara att gå in i dessa butiker gör att jag en stund senare går därifrån med ett leende på läpparna. Ofta tillsammans med ett fång doftande, vackra blommor eller en bit god ost.
Det var faktiskt i en av vår fina stads härliga butiker som jag för ett tag sedan fick historien om fastrarna och underbyxorna, som jag har berättat om tidigare. För er som missade den kan jag berätta att dessa fastrar, varje gång de ska träffas, alltid tar med sig ett par extra underbyxor, för de vet att de kommer att skratta så vansinnigt mycket att de kissar på sig.
Denna historia har jag ”levt på” nu i flera veckor och den blir bara bättre och bättre. Jag har rentav bestämt mig för att jag ska försöka bli som dem! Jag menar, det måste ju vara det ultimata beviset för att man har haft roligt! Faktum är att det skulle kunna funka nästa gång jag besöker Sveriges Mest Kända Skräddare – Josef.
När jag var där för några månader sedan berättade Josef att kunderna nu vallfärdar till honom för att få hjälp med olika kirurgiska ingrepp. Detta efter att jag i denna berömda krönika nämnt att Josef räddat livet på vår gullige dörrstopp, ekorren King, genom att sy ihop ett förfärligt stort sår i hans mage (som han åsamkats just i sitt jobb som dörrstopp).
För ett par veckor sedan kände jag att det var dags för Josef att få göra en slutkontroll av lille King. Josef sken givetvis upp när han fick se sin lille patient och började noggrant ställa relevanta frågor: Hade King börjat arbeta igen eller hade vi givit honom sjukpension, som Josef ordinerat?
Tro det eller ej, men medan denna konversation utspelades i Josefs ateljé, stod det två andra kunder där, som knappt trodde sina öron. Än mindre förstod de någonting när Josef allvarsamt tog fram en sax, synade King noggrant och hittade en lite tråd, som stack ut. ”Nu tar jag de sista stygnen, sedan friskförklarar jag honom”, sa Josef, vår pålitlige kirurg, allvarsamt.
Gissa om detta gjorde min och min sambos dag…? Jag tror ni fattar. Och med detta hoppas jag nu att jag kan göra er, kära läsares, dag. Vi har ju ett underbart litet ”bibliotek” ovanpå ett elskåp inne i Kristianstad, där man kan lämna sina lästa böcker och hämta någon man inte har läst. Förra sommaren hittade jag Gert Fylkings ”Fredagsfräckisar”, som någon vänlig själ hade lämnat i biblioteket. Som vi har skrattat åt alla dessa sååå ”icke-PK” vitsar och nu ska ni få en av mig:
En judisk man och en norrlänning satt i bastun, när den judiske mannen sa:
–Jag ser att du också är omskuren.
–Omskuren? Sa norrlänningen. I Norrland kallas det för slitage…
Åsa Scharin