Vi nåddes ju för några veckor sedan av det sorgliga budskapet att Leif ”Loket” Olsson har dött. Som programledare för Bingolotto blev han en mycket omtyckt och hyllad rikskändis. Det vi inte vet om ”Loket” kanske många känner inte är värt att veta, men det är möjligt att jag nu kommer att avslöja något som får flera av er att fullkomligt baxna.
Leif ”Loket” Olsson och Bingolotto slog ju igenom i början på 1990-talet och lockade miljontals tittare varje vecka. Vi som var med på den tiden glömmer det aldrig. Även om man inte själv spelade så var det omöjligt att missa det. Alla pratade om Leif ”Loket” och Bingolotto och på stan stod det alltid barn och sålde lotter för någon idrottsförening. Ja, och självklart satt man framför tv:n på lördagskvällarna bara för underhållningens skull.
Under den här tiden var jag marknadschef för Sveriges största fackboksförlag, som bland annat har givit ut Rutiga Kokboken och Sju Sorters Kakor med Birgitta Rasmusson som redaktör. Birgitta känner vi förresten också igen från TV och serien ”Hela Sverige Bakar”…
Nåväl. Förlaget bestämde sig plötsligt för att ge ut en korsordsbok, som heter Stora Korsordsboken (otippat…). Jag hade ansvar för att sprida budskapet om den till alla korsordsälskare i Sverige och började fundera på hur vi skulle lösa detta på bästa sätt.
Och det är nu ”Loket” kommer in i bilden! Som den rikskändis han på kort tid hade blivit skrevs det ju om honom i varenda tidning hela tiden. Och journalisterna försökte så klart att hitta nya, okända vinklar som ingen annan hade koll på för att skapa spännande rubriker i sina respektive tidningar.
Så plötsligt en dag satt lösningen bara där! Någon hade nosat upp att ”Loket” var fullkomligt besatt av korsord! Det var vad han ägnade sin fritid åt för att koppla av från Bingolotto och sitt spelande på travhästar. Jag var lyrisk och tog omedelbart kontakt med ”Loket”. Skulle han kunna tänka sig att vara med i en annons där vi marknadsförde Stora Korsordsboken?
Leif ”Loket” Olsson var inte sen att tacka ja och vi bokade en tid för fotografering i Stockholm. Upplägget var fixat och klart. ”Loket” skulle sitta avslappnad i en mysig fåtölj med fotpall och med korsordsboken i famnen. Han skulle se glad och förväntansfull ut. Allt var på plats när ”Loket” anlände och vi började genast ge honom direktiven.
Han satte sig snällt i stolen och tog Korsordsboken i famnen, som vi hade planerat. Men något kändes inte helt rätt. Jag tittade på honom och funderade: – Skulle han kunna tänka sig att ta av sig skorna? Då kanske vi fick till den där avslappnade stämningen som vi var ute efter..?
Snälle ”Loket” tog av sig skorna och satt där i sina vinröda strumpor. Det började närma sig men jag var fortfarande inte riktigt nöjd. Om han tog av sig slipsen? Javisst! Jag hjälpte honom med den och knäppte upp de två översta knapparna i hans skjorta. Nu borde det funka! Avslappning på hög nivå.
Jag tog lättad några steg bakåt och fotografen satte igång. ”Loket” skötte sig exemplariskt. Men så avbröt sig fotografen och kallade mig till sig, lite diskret. – Det ser inte helt bra ut, viskade han i mitt öra. Kolla in hans brösthår…
Ni vet när nackhåren reser sig? Det gjorde de på mig i nästa sekund. Den söte, snälle, härlige ”Loket” hade brösthår i en omfattning jag sällan skådat. Omedelbart förstod jag att det bara fanns en lösning på detta. Jag drog ett djupt (!) andetag, tog min kam ur handväskan, gick leende fram till ”Loket” och sa milt: – Ett litet ögonblick, jag ska bara ta och kamma till dig lite här…
Jag visste i den stunden att detta var något jag skulle få bära med mig genom livet. Men annonsen blev till slut riktigt bra. Och det är Leif ”Loket” Olssons förtjänst helt och hållet. Tack för möjligheten att få dela den här välkammade, sköna historien, käre ”Loket”!
Åsa Scharin