Dagarna flyger fram och är fyllda av möten med härliga människor. Jag bara älskar det! Och att se vilken skillnad vi kan åstadkomma genom att ge någon ett leende, det är bara – WOW! Många av er vet det redan men till er som inte har provat ännu – gör det! Det kommer att kunna förvandla både din egen och andras dag. Eller som vår granne Malin uttrycker det: ”Le och hela världen ler mot dig”. Vackert, eller hur…?
För det är liksom en naturlag att när man ger så får man garanterat tillbaka. Jag spelar in en podd, ”En hyllning till livet”, där vi pratar om Livet, Döden och allt däremellan. En av våra gäster är begravningsentreprenör och heter Birger Signäs. Han sa något väldigt fint i podden: ”Det viktigaste vi lämnar efter oss är goda gärningar”. Det är ju så sant.
Jag har redan berättat för er om mina för trånga kläder, som skräddare Josef (en helt underbar människa, förresten) med anklagande blick ändå tog emot för att sy ut tre centimeter kring midjan. Han förklarade att detta skulle bli oerhört komplicerat men att han skulle göra vad han kunde. Och det gjorde han, kan jag nu meddela.
När jag kom dit för att hämta mina byxor och kjolar trodde jag ärligt talat inte mina ögon. Vilket otroligt fint hantverk! Det gick i princip inte att se att han hade ändrat dem! Så tänk på det framöver – släng inga kläder för att de har blivit för små, eller för stora, det går att fixa till det och Josef är magisk…
Kan man inte sy som Josef, så kan man ge till andra på flera sätt. Jag har till exempel hittat ett heeeelt sanslöst bra recept på en efterrätt, som jag delade med mig av till härliga Pelle och Nettan på Systembolaget häromdagen. Det märktes att de nog inte får recept av sina kunder så ofta. Här kommer det:
Lägg vaniljglass i en liten dessertskål, riv lite citronskal ovanpå, ringla lite god olivolja över detta och avsluta med några drag med svartpepparkvarnen. Och att dricka till? Limoncello, så klart! Prova – jag lovar, ni kommer att njuta…
Jag kan möjligen tidigare ha nämnt att jag fullkomligt älskar vårt Badrike och vi är ofta där och simmar. Till slut börjar man ju prata med andra som simmar och en av alla härliga människor där heter Göran. I något sammanhang sa han till oss att han tänker att de flesta människor är snälla (varför skulle vi ha annat än djupsinniga samtal när vi simmar, tänker jag…?) Jag höll med och lade till: ”Och är de inte snälla så är de garanterat inte lyckliga”.
Några som gjorde mig extra lycklig häromveckan är optikerna hos O.W. Andersson inne i city. Jag har ett par glasögonbågar, som jag älskar och verkligen inte vill byta ut mot några andra. Nu behövde jag dock byta glas och gick till min vanliga optikerbutik (där de är jättesnälla på alla sätt, vill jag verkligen poängtera). De sa att det tyvärr inte gick att använda mina gamla bågar eftersom skruvarna var för slitna.
Men eftersom de hos O.W Andersson tidigare hade lagat mina solglasögon (som inga andra i stan lyckades fixa) så chansade jag och gick dit med mina coola bågar. Och vet ni vad – det var inga problem! Jag dansade ut ur butiken – så lycklig blev jag. Desto lyckligare när jag ett par veckor senare kunde hämta ut mina glasögon, som blev helt perfekta…
Lycklig är jag också för att min sambo och jag har fått ett helt nytt intresse – vi har skaffat en drinkvagn och börjat lära oss göra drinkar (vilket jag tidigare aldrig har druckit i hela mitt liv). Och hur skojigt är inte detta? Jag tror också att personalen på Systembolaget tycker att det är lite kul. De skrattade glatt när jag kom in en dag för att köpa Angostura Bitter. Jag berättade att jag hade trott man kunde hitta det på ICA Maxi vid kryddhyllan, men så var det ju liksom inte…
Extra roligt med vårt nya intresse, som vi gärna pratar om med alla som vill lyssna, är att det verkar som att precis alla andra (!) har hållit på med drinkar hela tiden. Jag känner mig som en liten skolunge och det kan ju i och för sig vara lite nykommet. Och vad är kontentan av detta? Att det aldrig är försent att lära sig något nytt, så klart!
Åsa Scharin