Carl Johan Möller föddes av pigan Christina Möller som oäkting i Össjö utanför Ängelholm 1821. När han dog 1894 begravdes han på den berömda Arlingtonkyrkogården i närheten av Washington som brigadgeneral Carlos J. Stolbrand.
Det här är berättelsen om sergeanten från Wendes artilleriregemente i Kristianstad som efter sina insatser i det amerikanska inbördeskriget prisades av Abraham Lincoln.
När Stolbrand som han kallade sig var på väg att hemförlovas i slutskedet av det amerikanska inbördeskriget bad hans chef, den legendariske general William T. Sherman, honom ta med ett brev till president Lincoln.
När han träffade presidenten skummade denne igenom brevet, såg upp på Stolbrand och sa:
– Hur mår ni, general?
– Öhum, svarade Stolbrand lite generad. Jag är bara major.
Inte längre, menade presidenten. På Shermans initiativ utnämnde Lincoln svensken på stående fot till brigadgeneral. Ett antal svenskar deltog i det amerikanska inbördeskriget. Majoriteten av dem på nordstaternas sida. En av flera andra bemärkta var överste Hans Mattson från Önnestad, som också var sprungen ur Wendes Artilleriregemente.
Carl Johan Möller föddes i Össjö för jämnt 200 år sedan, den 13 maj 1821. I kyrkans födelsebok noteras att han föddes i Hamburgshuset vid Gångvad och att han döptes den 15:e till Carl Johan. Han frambars av glasmästaren Johannes Ljunggrens hustru Gertrud Maria Möller i Östra Ljungby.
I Nordisk Familjebok förekommer uppgiften att han skulle ha varit född i Öllsjö utanför Kristianstad, men den uppgiften är alltså felaktig.
Hans far var adelsman och baron och hette Adolf Fredrik Tornérhielm och var säteriägare på Össjö gods, som han ärvt efter sin mor baronessan Christina Eleonora Silfverskiöld. Han var gift med Erica von Engeström som han hade fem barn tillsammans med. Tillsammans med pigan Christina hade Tornérhielm ytterligare nio barn.
Tornérhielms hustru dog redan 1821 men godsägaren tog hand om alla barnen. Det blev för mycket för honom rent ekonomiskt och han fick sälja Össjö till sin bror.
En av Carl Johans halvbröder, den tolv år äldre Carl Gustaf Tornérhielm, blev militär och emigrerade till Amerika, men fortsatte till Venezuela där han avled. Carl Gustaf var född på Tunbyholm på Österlen och inledde sin militära karriär hos de skånska husarerna och flyttades därefter till skånska infanteriet.
Carl Johan, döpt efter kungen, väljer också den militära banan och enrollerar sig i Wendes Artilleriregemente 1839, då han enligt folkbokföringen flyttar till Kristianstad från Vinslöv, där han arbetat som inspektörsbiträde.
I samband med att den militära karriären inleds byter han namn till Stålbrand. Han är ogift och reser till Stockholm för att lära sig lantmäteri och till Danmark för att delta i det dansktyska kriget i den nordskånska fältbataljonen, men hamnar aldrig i strid.
I Kristianstad gifter han sig med styckjunkaren Carl Ludvig Petterssons dotter, Maria Sofia, och 1850 emigrerar de tillsammans med sonen Adolf, som fått sitt namn efter farfar. Stålbrands avsked ur de svenska rullorna sker som sergeant.
Familjen hamnar i Chicago, barnen kommer på ett pärlband och Stålbrand som nu stavar sitt namn Stolbrand sysslar med lite olika affärer. Han är aktiv i samhället och deltar i grundandet av Sällskapet Svea för svenska immigranter och blir dess ordförande under en rad år. Han säljer och köper och när inbördeskriget bryter ut är han i Illinois och sysslar med lantmäteri.
Förutom att Stålbrand blivit Stolbrand har Carl Johan blivit Charles J.
När kriget kommer sätter han upp ett litet artilleribatteri med sig själv som kapten och redan hösten 1862 är han major. I biografier över Stolbrand poängteras hans utmärkta militära kvaliteter som artillerist och han sätts på prov inte minst i februari 1863 då nordstatsgeneralen Grant kastar sig in i ett smått vanvettigt anfall på en väl förskansad sydstatsarmé i Vicksburg.
General Grant kallades ett fyllo, hans mest kände underhuggare, general Sherman, en galning. Stolbrand gick under öknamnet bärsärken.
Kanske var det därför som anfallet slutligen lyckades och slaget vid Vicksburg, tillsammans med Gettysburg, blev början till slutet för sydstaterna. Shermans taktik var det totala kriget där han satsade alla resurser på den brända jordens taktik, förstöra all infrastruktur och göra landskapet obrukbart.
Stolbrand deltog i en rad slag under kriget, förutom Vicksburg också det kända slaget vid Shiloh.
En tid lär han har suttit krigsfånge hos sydstatsarmén. Uppgifterna går isär om han lyckades fly eller blev utväxlad, men han lämnade armén 1864, strax före krigsslutet. Han lär ha varit lätt gramse över att han inte befordrats.
Stolbrand satt krigsfånge i Columbia i Syd-Carolina dit han efter kriget återvände och slog sig ned i tillsammans med familjen.
Då svensken ville avsluta sin militära karriär skickade Sherman honom till Lincoln med brevet som förändrade allt. Plötsligt var han general och istället för avsked fick han en tids semester hos familjen varpå han återvände i tjänst till kriget var över.
Stolbrand var den ende svensk bland 45 utrikesfödda generaler i nordstatsarmén. Den svenske kungen uppmärksammade honom med Svärdsorden 1868. I samband med att Stolbrands upphöjelse fick publicitet gick ryktet ända till hemlandet. I tidningen Nyaste Christianstadsbladet den 15 april 1865 skrev en anonym insändare att hen ville ge allmänheten lite adekvat information om den glorifierade krigshjälten och ”avslöjade” hans bakgrund som oäkting.
Skvaller har alltid varit populärt.
I slutet av livet byter Stolbrand namn igen och kallar sig nu Carlos J. Stolbrand.
Efter kriget flyttar han med familjen till Syd-Carolina där han köpt en bomullsplantage i Beaufort och engagerar sig politiskt för republikanerna. Han utses bland annat till elektor i presidentvalet 1868. Mot slutet av sin aktiva yrkeskarriär är Carlos J Stolbrand bland annat fängelsedirektör.
Den politiska karriären för en republikan i det då ärkedemokratiska Syd-Carolina var inte lätt och inför valet till kongressen beskrivs Stolbrand så här i en artikel i The Anderson Intelligencer 1881:
”General Stolbrand är omkring 50 år gammal men verkar vara äldre. Han talar fritt ur hjärtat och hans vänliga och artiga sätt visar att han sett bättre dagar. Han ger intryck av att vara varken trygg i politikerrollen eller en man som passar att representera oss i kongressen. Samtidigt är vi glada över att inte hitta någon illvilja eller hatkänslor gentemot de vita i staten vilket är så vanligt bland republikaner. Som kandidat till kongressen följer han i spåren av en fantom och spenderar sina pengar som annars kunde investerats mer lönsamt.”
Den fantom som omtalas är presidenten Chester A. Arthur som tillträdde efter mordet på James Garfield 1881.
När han dog 1894 begravdes han på den kända Arlingtonkyrkogården utanför Washington DC där presidenter och höga militärer ligger sida vid sida. Hustrun, Maria från Kristianstad, begravdes däremot i Columbia, Syd-Carolina.
Av visst intresse i pandemitider kan vara att Stolbrand avled 72 år gammal av lungkollaps till följd av influensa.
Per Erik Tell